Självet kan även kallas realsjälvet, som är uppfattningen om oss själva. Erfarenheter och information som inte passar ihop med den egna självbilden kan enligt Rogers skapa en känsla av hot mot oss själva. Därför förvränger vi det som vi anser strida mot självbilden. Utöver realsjälvet har vi ett idealsjälv, som är en bild av hur vi skulle vilja vara. Om dessa överensstämmer känner vi oss tillfredsställda, men gör de inte det så skapas ett missnöje.
En annan del i Rogers teori är villkorslös kärlek. Han menar att om barnet får kärlek och accepteras så som han/hon är så överensstämmer idealsjälvet med realsjälvet och kongruens (överensstämmelse) uppstår. Stämmer de inte överens uppstår inkongruens, alltså att idealsjälvet och realsjälvet inte avspeglar varandra. En fullt fungerande person enligt Rogers har en kongruent självbild (alltså idealsjälvet överensstämmer med realsjälvet)
Ett glapp mellan hur man är och hur man vill vara kan uppstå när ett barn får ett intvingat beteende, alltså att barnet måste göra någonting för att bli accepterad. Exempelvis har en pojke i klassen tagit på sig rollen som klassens clown och för att bli accepterad måste han fortsätta spela clown fastän han kanske inte vill det.